Det hade inte alls varit några problem att sätta sig i släden. Utan hon hade stått förväntansfull och väntat och frågat när det var deras tur. Detta är väldigt unikt för Hilma, men det var något som gjorde att hon ville åka på en gång utan några som helst övertalningsförsök. Hon klappade till och med en häst i en hage efteråt, hon som inte ens klappade getterna och smågrisarna inne på Kolmården i somras. Även den levande julkalendern nere på stan hade gått jättebra.
Min duktiga lilla tjej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar