Nu har jag äntligen tagit mig tid att skriva ner min förlossningsberättelse, så för er intresserade, här kommer den!
Vi kom hem från Jimmys After Beach spelning nere vid Djulö vid 21.30 och barnen gick ock la sig och jag duschade. Vi tittade på Tv en liten stund innan vi gick och la oss vid 23-tiden. Känner då fortfarande ingenting mer än vad jag brukar, bara foglossningen som var hemsk. Roine somnade ganska så direkt medan jag låg och läste bloggar mm. Efter en liten stund, exakt 00.11 kom första värken, 11 minuter senare kom nästa och efter fyra stycken var jag säker på att det var förlossningen som hade börjat och väckte Roine efter någon timme. Tänkte att det var bra om han fick sova en stund eftersom vi troligtvis skulle vara vakna hela natten. Jag tog det lugnt och vid 03-tiden ringde vi förlossningen och berättade att vi snart var på väg och dom hälsade oss välkomna. 03.40 ringde jag mamma från bilen och sa att vi åker och ytterdörren är öppen, sängen ren bäddad och att barnen sov. Vi hade bestämt innan att vi inte skulle ses, hon ville inte se sin dotter ha ont och jag tyckte det var skönt att bara fokusera på värkarna och mig själv. (För er som inte vet, bor mamma och pappa ca 100m från oss, så mamma var hos oss på mindre än 10minuter.)
Resan till Eskilstuna gick bra och vi mötte ett par fulla ungdomar längst landsvägen och någon buss, annars var vi själva med soluppgången som sällskap. Värkarna var då rätt så kraftiga, men fortfarande hanterbara. Det jobbigaste var när Roine släppte av mig utanför förlossningen och åkte och parkerade bilen. Då kommer det ut en full alkoholist med två unga väktare från akuten och slår sig ner på bänken bredvid mig och väntar på en taxi. Där står jag med världens värkar, lutandes mig mot en bänken, andades långa djupa andetag och försökte verka rätt så oberörd (lyckades nog inte med det). Det var väldigt långa minuter kan jag lova!
Väl där inne blev vi omhändertagna av en liten ung sjuksköterska som efter inskrivningen, vägning och urinprov satte dit ctg-kurvan och lämnade oss ca 15-20minuter innan en barnmorska kom in. Hon frågade om jag ville ha lustgas och det ville jag absolut ha, hon var inte riktigt nöjd över kurvan och ville fortsätta med den ett tag till. Jag fick byta om och hon undersökte mig och jag var då öppen 7cm och vi fick välja om vi ville ligga kvar där, eller om vi ville flytta till ett förlossningsrum och det gjorde vi. Två värkar senare gick vattnet och efter ytligare två fick jag krysta. Tre krystvärkar senare var han ute och hade vi inte flyttat till förlossningsrummet 20minuter tidigare hade han födds i undersökningsrummet. Vår "lilla" kille på 4945g och 53cm lång och självklart den finaste pojken vi sett föddes kl 05.52.
Tyvärr var det fullt på BB (två dagar tidigare hade de haft sommarens rekord dag), så de informerade oss om att troligtvis skulle Roine få åka hem och jag dela rum med någon. Jag kände direkt att åker han så åker jag, aldrig att jag är kvar själv. Jag hade så himla ont i fogarna och den smärtan hade bara blivit värre efter förlossningen, plus att man inte är den smidigaste efter att ha fött ett barn. Kände att jag verkligen behövde ha honom där, de första timmarna kunde jag inte ens vända mig i sängen, så ont gjorde det. Som tur var släppte det efter ett dygn och efter två veckor kände jag inte längre av foglossningen. Konstigt att man kan ha så himla ont en vecka och sen är det borta! Men otroligt skönt.
Så vi fick ligga kvar på förlossningen till eftermiddagen och då hade ganska många åkt hem från BB så vi fick ett eget rum. Ingen var gladare än jag! Så vi var kvar över natten och åkte hem direkt efter lunch, vi ville hem till tjejerna.
Jag kommer aldrig glömma första mötet mellan Elvis och Hilma. Hon satt ett bra tag och bara tittade på honom och tillslut kom tårarna, vi frågade om hon var ledsen men hon svarade att hon var ledsen för hon var glad. Då kom tårarna även på mig, kärlek vid första ögonkastet!
Att föda barn är väl ingenting;), det var värre att gå de sista veckorna med den hemska foglossningen och bara vänta. Jag har klarat alla tre förlossningar med bara lustgas och har varit otroligt fokuserad på mig själv och värkarna. Det här kan jag göra igen... Men det är jag tyvärr ensam om att tycka:).
