Jag har inte skrivit något om min graviditet, mer än någon enstaka gång. Några av er har säkerligen funderat över det och undrat om något är fel eller om något har hänt. Men allt är jättebra och magen den växer som bara den. Jag är inte den som bjuder er på trosbilder på magen eller liknande, ni kommer säkert få se någon magbild, men med kläder på övriga delar av kroppen. Jag känner inget behov att visa upp mig "naken" här.
Igår var första gången jag kände riktiga rörelser på jobbet och idag har jag fått en hel del rörelser nedanför naveln. Man kan ännu inte känna de riktigt uppe på magen, så än så länge är det bara jag som känner dom. Första gången jag kände något var i vecka 14, men bara ett svagt fladdrande, men nu är det ingen tvekan om vad det är. Jag har tidigare kännt rörelser varje dag sen vecka 15, men oftast när man tagit det lugnt, som i soffan eller sängen. Nu är det full aktivitet! Underbart är det iaf, att verkligen känna att man har någon inom sig. Jag ska erkänna att jag har varit väldigt orolig för några veckor sedan att något var fel. Och väntan på ultraljuds tiden kändes väldigt avlägsen, men nu är det bara en vecka kvar. Det ska bli så roligt att få se den lille krabaten och väldigt skönt att få se om allt står rätt till. Jag vet att de flesta kan säga att man är lite orolig innan det besöket, rädslan om att något ska vara fel. Men att jag fick ett missfall mellan Hilma och Maja har gjort att min oro har blivit starkare för varje barn. Att den lille lever känner jag flera gånger om dagen, men det är något som släpper när man får se den på just ultraljudet. Denna gång har den vuxit till sig lite sen sista vi fick se den live, då i vecka 8.
Jag har fått väldigt många frågor ställda till mig om graviteten, ni har säkert funderat också. Så här kommer svar på några:
Vi tänker INTE ta reda på könet, det är lite av tjusningen att inte veta, tycker vi. Självklart är jag jättenyfiken och jag skulle ha jätte svårt att säga att jag inte vill veta könet om de frågar, men Roine vill att det ska bli en överraskning och innerst inne jag med, så så får det bli!
Hoppas ni det blir en kille nu?
Visst skulle det vara roligt med en liten grabb, men samtidigt väldigt praktiskt med en tjej till. Tänk alla kläder som finns kvar efter Hilma och Maja. Roine är säker på att det blir en tjej till=).
Var det planerat?
Ja, ja ja, det var det. In i minsta detalj, ni som känner mig skulle aldrig ställa den frågan=). Jag har alltid sagt att jag vill ha tre barn och Roine har under året känt detsamma. Han var inte lika övertygande från början=). Tiden för att skaffa det tredje kan inte bli bättre. Skulle vi vänta ett par år skulle vi bli alldeles för bekväma. Barnen klarar i stort sätt det mesta själva. De vaknar mellan 06.30-08.00 på morgonen och leker då tillsammans på sina rum i 1½h innan de går ner sätter på Bolibompa och vill ha frukost, som de då plockar fram själva. Så vill vi kan vi ligga kvar i sängen till ca 9-9.30 på helgerna, lyx.
De leker dagarna igenom tillsammans och självklart blir de osams som alla syskon, men oftast inget de inte löser själva. Man kan skicka ut dom på tomten och dom leker där utan att gå därifrån. Låter det som en dröm? Kanske är det det, men här är sanningen. Uppfostran eller syskonkärlek, vet jag inte, men självklart finns det dagar då de är trötta och inte alls vill leka tillsammans och bråkar om det mesta. Men jag tror att det beror på att de inte är så ofta på dagis och har lärt sig att leka med varandra flera dagar i rad, det har bidragit till att de leker så bra ihop nu. Så att skaffa en liten till nu, är väldigt passande.
Om vi ska ha fler barn?
Jag tror tre barn räcker, men jag skulle absolut kunna ha flera. Men nej, det blir nog inga flera barn, iaf inte om Roine får bestämma=).
Nu börjar det bli ett väldigt långt inlägg det här och vissa av er har nog redan tröttnat. Nu vet ni iaf att jag och magen mår bra och vi växer så det knakar. Dock bara magen, jag har bara gått upp 1½ kg än så länge, som jag är väldigt tacksam för. Men dom andra kommer nog...
Tiden har gått väldigt fort, om bara några veckor så är det halvtid! Tyvärr så känner jag sedan vecka 14 av foglossningen och den gör sig påmind varje dag, vissa dagar mer än andra. Så jag hoppas det kan hålla sig där den är nu, hanterbart och på en okej nivå om det nu måste vara där. Men roligt är det inte! Men jag njuter, av att vara gravid, att ha en liten knodd växande inom mig och som i sommar kommer ut till vår familj. Hilma längtar nog allra mest just nu!
