Igår hade Hilma tid för hörseltest och en läkartid på öron-näsa-hals. Allt började med att vi blev jätte sena, det värsta jag vet. Vägarbetet mellan Vallakorsen gjorde att jag efter flera minuters väntan valde att vända och åka en annan väg. När vi kom till sjukhusparkeringen så var klockan 10.10, precis den tiden vi hade tid för hörseltestet. Hilma var jätte duktig och förstod att vi hade bråttom och att vi var tvungna att springa in. Vi fick komma in efter bara 2minuter och eftersom rummet var så litet och Elvis inte skulle få chansen att störa henne under tiden hon gjorde hörseltestet, så satt han och jag utanför på en stol. Hon var så himla duktig och sa att det inte gjorde något och att hon klarade sig själv, jag är så stolt över Hilma. Hon som var så otroligt feg för bara ett litet tag sedan, det verkar har försvunnit någonstans vid hennes 6års dag och när hon började skolan. Efter 20 minuter var de klara och sjuksystern berömde henne jätte mycket och sa att hon hade varit jätte duktig, minst lika stolt var Hilma.
Vi hann bara sitta i väntrummet någon minut innan vi blev uppropade och det var dags för läkartiden. Där inne fick hon sitta i en fåtölj och de började med att dammsuga örat efter vax, de kollade på trumhinnan och sen fick hon tryckutjämninga genom att ha vatten i munnen och samtidigt sög de in luft i nästan på henne och när hon svalde så blåste de ut luften igen. Hon var så himla duktig och jag frågade henne gång på gång om det gick bra, det var inget läkaren hade varken tid eller tanke på. Sköterskan som var med var desto bättre och jätte gullig, Hilma svarade hela tiden att det gick bra och jag är var så otroligt stolt över henne för vissa saker såg inte alls roliga ut.
Efter att de undersökt henne färdigt så sa läkaren att hon har en hörselnedsättning på vänster öra, den är inte så jätte stor, men vi ska vara uppmärksamma på om den blir värre och söka vård då. Annars ska vi komma tillbaka i augusti och göra samma hörseltest då och även en yttligare. De pratade även om att hon kunde få en hörapparat som hon kunde ha i skolan och andra ställen där det är surrigt, men inget hon skulle få nu. Man kunde även operera, men det gjorde man inte när det var så lite som det var nu (kostnaden är väl för stor). Hilma reagerade inte alls på ordet hörapparat och även när vi pratar om det här hemma så säger inget om det. Tror visserligen inte hon vet riktigt var det är, men jag tycker ändå att det är skönt att hon är positiv till det...än så länge iaf:). Hon lider inte jätte mycket av det så som det är nu, hoppas bara det inte blir värre.
Ska jag var ärlig så trodde jag inte alls att vi skulle få dessa svar igår, det kom som en chock, hade inte ens tänkt tanken. Jag trodde att de skulle se vätska bakom örat eller att det satt vax som gjorde att hon inte hör som hon ska. Vaxet dom tog bort var väldigt lite, säkert inte mer än någon annan har och inte lider av det. Jag undrar bara vad det kommer ifrån, självklart kom frågan upp i huvudet bär jag kom hem och inte där. Jag hade några frågor men sen tog det stop och det är alltid lättare att komma på dom när man kommer hem. Som sagt, jag var inte beredd på denna "dom".
Nu får vi vänta till efter sommaren och se vad de säger då och vad följderna blir, huvudsaken att Hilma känner att det blir bra och att hon inte lider av det.
