Om allt eller är det ingenting!?

Nu har det gått ett par dagar sen det blev ett ordentligt inlägg och inte bara mobilbloggning. Det är av den enkla anledningen att tiden inte riktigt räcker till. Att börja jobba känns jättebra och det ska bli så skönt nästa månad när de extra pengarna som vi nu levt utan i ett år kommer tillbaka. Däremot blir jag jättetrött och det känns som man måste hålla reda på 1000 saker samtidigt och det är väl bara att börja vänja sig. Där är den största skillnaden mellan ett och två barn, det är så mycket mera nu och det är inte lättare när man har oregelbundna tider och barnen ska lämnas på olika håll vissa dagar.

Att "bara" gå hemma och vara föräldrarledig är inte så stressigt, hinner man inte idag så tar man det en annan dag, det funkar inte riktigt längre. Det blir väldigt mycket att göra i slutet av veckan om man gör så=). Men denna vecka som kommer så jobbar jag inte lika mycket, fast jag jobbar lika många dagar. Sen ska visserligen Roine på utbildning onsdag-torsdag, så lugnt blir det definitivt inte. Det är knappt att veckan kommer gå ihop med jobb och lämningar/hämtningar. Nu löste vi det så att Maja får sova hos mamma och pappa natten mellan tisdag och onsdag. Annars skulle vi behöva väcka henne vid 06.15 och göra henne klar för sin "mormor och Maja dag". Hon sover fortfarande till efter halv nio, så det blir skönast för alla om hon får göra det på onsdag också. Det blir nog bra, men man måste verkligen ta dag för dag och definitivt inte mer än en vecka i taget.

I torsdags handlade jag efter jobbet och sen var det bara att skynda hem och fixa för kvällens middagsgäster, Magnus och Cathrine. Eftersom de inte skulle komma förrän runt 19 på grund av arbete så ville vi ha Hilma och Maja färdiga för läggdags. Maja somnade utan problem som vanligt vid sju men Hilma fick vara uppe någon timme extra. Mest för att vi skulle få äta i lugn och ro och under tiden fick hon titta på en film. Sen somnade hon utan problem. En trevlig kväll, med mycket barn och bebisprat eftersom dom väntar sitt första barn i slutet på april och hade en del funderingar och frågor om hur vi gjort och så vidare.

Igår var vi en sväng med Hilma till Malmabacken för lite slalomträning och korvgrillning. Ingen av Roine eller mig åkte utan vi koncentrerade oss på Hilma och det behövs. Efter någon halv timme så tycker hon att det räckte och vill inte åka något mera, så det blev lunch lite tidigare än vi tänkt, för att sedan fortsätta traggla med henne en stund till, hade vi tänkt. Det var inget Hilma hade i sina planer utan ville att vi skulle åka hem istället. Men efter en kompromiss på tre åk till mot en tablettask så var vi på väg hem igen.

Men denna går visade hon att hon faktiskt kan svänga förbi andra stillastående åkare och att åka replift inte var några större problem. Så det börjar ta sig, men skidselet är till stor hjälp när man inte åker själv. Jag tror att det är lite lättare att lära henne att åka om man åker bakom henne och hon står emellan benen på henne. Backen tar slut så fort nu (eftersom hon inte vill åka från toppen) och det är lite svårt att bromsa henne utan selet, för att springa efter hinner man inte. Så nu är vi bara glada att hon fortfarande vill åka och att hon tycker att det är kul. Nästa steg får vi ta v12 i Åre.

Efter besöket i backen lämnade vi av Roine hemma och Hilma och jag åkte till mamma och pappa och hämtade upp Maja och fikade lite. Under tiden hann Roine med en del här hemma, dels att få upp de sista taklisterna i hallen, så nu är hallen äntligen färdig!

Sen var det bara att snabbt duscha och packa lite saker inför kvällen eftersom det var middagsbjudning på Solhemsgatan hos Andreas, Kristin och William. Barnen bytte även sina julklappar, bättre sent än aldrig=).
Till middag hade vi blivit lovade Raclette, något ingen av oss hade provat förut. Riktigt gott och något som ska stå med på nästa Ullareds shoppinglista, (ett raclettejärn alltså).

Idag har vi haft en fixar söndag och det mesta i källaren är nu färdigt, förutom det som vår kära rörmockare (som vägrar svara i telefonen) och elektrikern ska fixa. Så snart kan vi få inviga de nya fina maskinerna! Ingen kan tro att det stått travar med ved där nere för några månader sen, för det har blivit så fint. Bilder kommer när det är helt klart och alla verktyg är bort tagna.

Maja har sen ett par veckor sedan tagit något steg då och då, men inget som jag räknar till att hon går. Igår hos mamma och pappa så tog hon fyra steg och det är ungefär det mesta hon har gjort hemma med och gör hela tiden när hon försöker, innan hon dumpar ner på rumpan. Lika glad är hon efter varje försök och hon reser sig snabbt upp och försöker igen. Men det är lite ostadigt än, men till hennes födelsedag ska hon nog gå. Hon har någon månad på sig att lära sig=).

Vi funderar på vad hon önskar sig när hon fyller år också och framför allt vad vi ska köpa. Vi har sagt till de flesta att hon inte vill ha några leksaker, för det finns det en hel del av det innan och hon leker ändå mest med Hilma och hennes saker. Vi har kommit på en del saker, men det är mest praktiska saker och inte så roliga att ge. Så här blir det helt klart skillnad mellan Hilma och Majas första födelsedag.

Hilma hade även ett rosakalas när hon fyllde ett och de mesta av fika brödet och dekorationen var i färgen rosa. Jag funderar på om även Maja ska få ha rosakalas, Hilma tyckte att hon skulle ha Nalle Puh tema, så vi får se hur det blir. Jag har ett tag till att fundera på det. Jag vet att jag förstorar upp allt och att jag inte skulle behöva göra något annat än att bjuda hit våra nära och kära på köpt fika. Men nu är problemet att jag inte funkar så, sjukligt (?!), kan tänkas att det är så och speciellt när hon inte ens förstår att hon fyller år och varför alla människor är där. Men det är så jag är!

Det blev visst ett ganska långt inlägg om allt och ingenting, så nu är det bäst att jag slutar skriva innan bokstäverna tar slut.