Då var det min tur, som en brev på posten kom kallelsen. Jag hatar att gå till tandläkaren. Det roligaste är att jag suttit och pratat med Hilma i några dagar nu om att det inte alls är farligt. Den stora skillnaden från hennes och mitt tandläkarbesök är att tandsköterskan struntar i hur många tänder jag har och om de är lösa. Det jag hatar mest med besöket är dessa äckliga röntgenplåtar som ska in i munnen och som gör att man får kväljningar bara av tanken.
Hilma hade varit jätte duktig och de fick kolla med spegel och hon bet ihop när dom bad om det. Men tandläkaren behövde tydligen både gå en charmkurs och hur man ska handskas med barn. Vissa personer inom tand- och läkarvården är verkligen ppå helt fel plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar