En tung dag man önskar aldrig skulle behövt komma, för någon, men tyvärr ser livet ut så.
Begravningen var så otroligt fin och redan vid inledande musiken så var tiden framför spegeln onödig, tårarna rann och sminket kändes som bortblåst. Att se en splittrad familj, sitta på bänkrader framför vår och ta ett sista farväl av sin man och sin pappa, det gjorde allt jobbigt. När sedan min kusin höll sitt fina tal och hyllning till sin pappa, då satt jag där med en otroligt stolt känsla över henne och samtligt rann tårarna. Det är inte många som klarar det som hon gjorde, så fint och han är så stolt över dig❤️!
Min bror tog några kort på Hilma och Maja innan vi åkte från Djulö Herrgård. Underbara fina ni❤️. Hilma var så himla duktig idag. Begravningen tog lite mer än en timme och det var inte förrän i slutet som hon började skruva lite på sig och undrade hur långt det var kvar. Hon tyckte det var jobbigt att se att alla var så ledsna och särskilt när jag satt bredvid henne och konstant torkade mina tårar. Maja gick in efteråt och tittade på kistan och alla blommor, en hel del blommor var det, men redan när vi kom in sa hon att vi kunde gå ut, att hon tittat klart. Hon tyckte det var jobbigt, men vi gick fram så hon såg blomman från oss och jag berättade lite snabbt om allt och sen gick vi ut igen. Nu ikväll när hon skulle sova, så låg vi och pratade om vad vi hade gjort där och varför alla var så ledsna. Nu förstod hon och innan jag gick ut därifrån så sa hon att hon inte vill att hennes pappa ska dö. Älskade lilla du❤️.
Det var en fin dag med mycket tårar och som jag hoppas vi slipper uppleva igen på mycket mycket länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar