2 April

Dagarna rullar på och de har varit minst sagt omtumlande och känslosamma. Man vill göra så mycket för dom, hjälpa till så gott det går men samtidigt känner man sig så hjälplös. Det finns inget jag kan göra för att få det ogjort, men jag hoppas de ändå vet att jag/vi finns här sen också, när tiden går och vardagen kommer åter.

Igår åkte Hilma och jag upp till olycksplatsen. Vi åkte först till blomsteraffären och hon valde en blomma, en röd ros och så köpte vi med oss ett gravljus. Efter skolan ritade hon även en teckning som vi la i en plastficka och tog med oss. 

Vi berättade för henne vad som hänt redan på måndags kvällen då vi misstänkte att det skulle pratas i skolan dagen efter och tur var det. När jag hämtade henne så pratade jag med hennes lärare och hon berättade att hon blivit ledsen under dagen när de andra barnen pratat om det. Men de hade löst det bra och Hilma fick lite tid med bara fröken en stund, medan de andra barnen fick förklarat varför hon blev ledsen. Så igår bestämde vi att vi skulle åka till olycksplatsen med henne eftersom frågorna kom med jämna mellanrum och hon ville gärna åka dit. Jag valde att åka med bara henne dit och skönt att få den tiden med henne där. Kan tänka mig att vi åker dit någon mer gång där snart igen, bara idag har hon ritat en teckning men texten sov så gott på. Tror hon tar detta ganska hårt, men allt kommer successivt, i hennes takt. Vi har redan innan detta inträffade märkt var låten "bröder" gör med henne och hur hon tårarna kommer på en gång och hon klarar inte av att lyssna på den. Tidigare har hon berättat att hon tänker på sin lillebror och därför blir ledsen om något skulle hända honom. Men idag berättade hon att hon blev ledsen igår när de sjöng den, hon relaterar den bara till döden och gillar den inte alls. Vi får inte lyssna på den här hemma! Min älskade lilla Hilma, önskar så att jag kunde skydda dig från allt ont❤️! 

Idag var det öppet hus på skolan och jag följde med henne imorse och Roine och Elvis kom lite senare när de lämnat Maja på förskolan. Mysig att vara med och hon tyckte det samma, se hur en vanlig skoldag ser ut, fast med 20 extra personer i klassrummet:). Ett otroligt bra jobb Hilmas fröken gör med de 26st 6/7 åringarna. Vi åkte hem när det var tid för lunch, stekt strömming och potatismos var inget jag var speciellt sugen på. Vi passade istället på att åka och handla, bara Roine, jag och Elvis. 

Ta vara på varandra, allt kan hända och livet kan vända på några sekunder!