Träningvärk...

Idag vaknade jag med träningsvärk, en härlig känsla!

Det var nämligen så att jag var och tränade igår på Fiskis och Svettis, efter 5 års vila från detta ställe så satte jag min fot där igen. Passet blev Core och detta känner kroppen spår av idag.
Jag har nämligen blivit så sugen på att börja träna lite, inte 4-5 ggr i veckan, men lite grann så jag inte tröttnar. Det ska inte vara ett måste, utan för att jag har lust och att jag tycker det är kul, för annars vet jag att jag slutar och ger upp.

Tanken var först att jag skulle börja springa lite men la ned det ganska snabbt när det är jättehalt ute. Visserligen finns det säkert ställen jag kan springa på ändå, men jag vill inte känna att jag är rädd att ramla och slå ihjäl mig varje gång jag ger mig ut.

Eftersom Kristin har kort på Friskis ett tag till, så började jag med en månad och sen får vi se om vädret är bättre eller om jag köper en månad till.
Fördelen med att springa är att jag kan ge mig ut när det passar och inte behöver åka fram och tillbaka till stan eller gå och vänta en hel dag på att få träna.
Jag skulle kunna ta med mig Maja på en långpromenad också, för om jag tar med mig Hilma också så blir det inte mycket till motion. Oftast på förmiddagarna när det skulle vara skönt att komma ut och gå en sväng så har jag båda barnen hemma, det är bara varannan måndag som jag bara har Maja hemma. Så dessa måndagar bokar jag superfint vårväder så vi kan ta en långpromenad tillsammans medan syster är på dagis=).

Jag vet att detta låter som en skitsak för vissa av er medan vissa förstår precis vad jag menar (tror att det flesta tillhör den sista kategorin). Min motivation och ork stannar oftast vid tanken och inte vid handling. Men nu så hoppas jag att detta kommer längre än till tankar=). Sen är det så trist att behöva träna själv, det är lättare att ha någon som följer med och så kan man peppa varandra till att träna.