Gårdagens besök hos barnmorskan

Jag har alltid haft lågt blodtryck, genom alla graviditeter och även annars med. I början av alla graviditer har jag varit jätte yr och det har svartnat för ögonen så fort jag rest mig. Sedan några veckor tillbaka har jag börjat känt mig konstig och det kommer från ingenstans och även när jag sitter ner. Första gången det var rejält var när Kristin och jag var i Stockholm, då fick jag ett sånt "anfall" inne på H&M i kön och paniken över att jag snart svimmar blev bara värre och värre. Så fort jag kom ut i friska luften så gick det sakta men säkert över. Detta har hänt flera gånger efter det och även dagar jag satt i kassan eller på kontoret, så kan jag bli jätte yr och mår illa. Så igår när jag var hos barnmorskan så frågade jag om det finns något för att motverka detta med eller något jag kan göra när jag känner att det kommer. För det är så himla obehagligt. Monika, barnmorskan, visste inte riktigt om det bara berodde på blodtrycket. Men efter att ha fått svar på blodsocker och järnvärdet så kunde hon se att blodsockret låg bra, men att järnvärdet var jätte lågt. Jag började för två veckor sedan äta järntabletter men ändå hade det sjunkit ytligare, så hon förstod att jag mådde som jag mådde, så nu ska jag försöka trycka i mig järn och äta yttligare en tablett på kvällen. Hoppas bara magen accepterar det, de är ju inte speciellt snälla mot den. Så idag står det blodpudding till lunch till barnens stora lycka. Så ett lågt järnvärde och det låga blodtrycket för ingen bra kombination.

Annars var allt jättebra med bebisen, SF-kurvan ligger precis på mitten av "normal"-strecket och följer den fint och hjärtljudet var 145. Redan för två veckor sedan låg Mini med huvudet nedåt och låg kvar där, men det är fortfarande ryckbart. Nu kan veckorna få rulla på, börjar tröttna på att vara gravid. Jag är inte riktigt redo ännu men någon vecka tidigare kan hen få komma ut, okej?