Möhippa 2

Min andra möhippa var två helger innan bröllopet. Jag hade räknat ut att den skulle vara då, eftersom vissa personer försagt sig och det var inte så svårt att räkna ut att det skulle hända just då. Jag började jobba vid 7 och gick bara och väntade på att dom skulle komma. Redan strax efter 8 kom en jobbarkompis in och sa att jag skulle gå och byta om och vänta vid entrén. Jag fick stå där ett tag då det blivit vissa förseningar…

Sen kommer en kompis mamma utklädd som en ”schlagerdrottning” och med en skylt där det stod ”Camilla är du klar för en schlagerdag?!?” på. Jag blev avsläppt vid tågstationen där alla vännerna stod och väntade på mig. Egentligen skulle jag fått åkt motorcykel dit, men eftersom magsjukan gick kraftigt denna helg så hade min chaufför blivit sjuk.

Jag fick byta om till min guld-outfit inne i en städskrubb på stationen, då städerskan envist skulle städa färdigt toaletten innan vi fick gå in där. Efter några glas champagne och lite frukost var det dags för att förtydliga min outfit lite till, med glitter på både kinder och i håret och stora guldiga lösögonfransar. Sen började uppdragen, För varje klarat uppdrag så fick jag en present som jag i sin tur skulle gissa vem den var ifrån och vilken händelse jag kopplade presenten till. Vissa lättare än andra, men väldigt roligt. Det blev mycket prat om olika saker vi upplevt tillsammans.

Det första uppdraget var att fotografera mig med 3 stycken medpassagerare på tåget. De första 3-4 stycken jag frågade hade absolut ingen lust att vara med på något kort. Sen hittade jag 3 stycken tjejkompisar i 25-års åldern som gärna ställde upp. Där var det första uppdraget avklarat, ett klassiskt fyllekort!

Vi klev av i Stockholm och innan vi gick ut för en kort promenad i regnet fick jag mitt andra uppdrag, att klappa alla hundar som jag ser i Stockholm. Även om de var på andra sidan gatan skulle de klappas och tanken bakom detta uppdrag var att det skulle vara en utmaning för mig eftersom jag är lite hundrädd och gärna därför inte klappar dom. Men jag hade tur, vi stötte på 2 stycken hundar under hela vistelsen i Stockholm och självklart klappade jag dom. En dam som stod vid en parkerings automat blev så glad att jag frågade henne om jag fick klappa hennes hund och lyckönskade mig i äktenskapet. Den första reaktionen hon fick när hon fick syn på mig var nog ren skräck. Det är inte varje dag man stöter på en ABBA-kopia.

Den största anledningen till att vi åkt till Stockholm var att vi skulle till ett ställa och dansa och spela in en film till Linda Bengtzings Alla flickor. Vi fick några minuter på oss att välja ut våra scenkläder och självklart hade jag inget att säga till om. Efter 1½h var filmen och korten klara och det var dags för lunch och dagens 3:e uppdrag, dansa en dans på plattan, ”förslagsvis den du just lärt dig”. Självklart gjorde jag det, inget konstigt att en utklädd ABBA kopia dansar på plattan en lördag vid lunch, det var ingen där som märkte av mig…

Den fina outfiten inför dansen

Till lunch blev det Tapas, en väldigt god sådan och där inne på resturangen tyckte mina vänner att jag skulle ställa mig upp och hålla ett tal inför gästerna och berätta hur underbara mina vänner är. Där fegade jag ur och denna present fick vänta. På väg till bussen fick jag ännu ett uppdrag, låtsas vara kändis och ge någon din autograf. Jag väntade in grön-gubbe vi övergångsstället vid Drottninggatan och valde ut ett par. Dessvärre var de turister och pratade inte svenska och trodde med all säkerhet att jag var dum-i huvudet. Kvar stod då en äldre dam och såg lite förvirrad ut, henne fick jag fram till och det slutade även där att jag fick en lyckönskning och tillbaka fick hon min autograf och en klapp på kinden. Jag kunde helt enkelt inte låta henne vara, hon var så söt och blev nog mest förvånad över gåvan men också glad. Hon hade nog mycket att fundera på den dagen.

Tanten som fick min autograf

Under tågresan tillbaka till Katrineholm så fick jag ännu ett uppdrag, att ge en medpassagerare en komplimang. Eftersom vi satt mellan två vagnar vid toaletten, så kändes det konstigt att gå in i vagnen och samtidigt uppmärksamma alla passagerare om hur jag såg ut, så stod jag kvar vid utgången. Efter ett tag såg jag en man i 60 års ålder närma sig oss för att gå och köpa sig en koppkaffe i den andra vagnen, han hade fula gubbskor så de kunde jag inte ge någon komplimang för och den kortärmade blå-vit rutiga skjortan var inte heller speciellt unik. Så det blev hans glasögon som fick ta den smällen. Jag tog han försiktigt på axeln (redan då blev han skeptisk, vem skulle inte bli det med dessa ögonfransar och kläder på sig) ”jättefina glasögon, dom passar verkligen på dig”. Jag fick ett litet leende innan han snabbt försvann vidare. Någon annan på tåget som gillade vad han såg var japanen som frågade om han fick ta ett kort på honom och mig. Självklart fick han det, värre en så här kan det inte bli. Jag undrar bara nu i efterhand vad han tänker och framför allt berättar för sina nära och kära när han visar det kortet, för jag kände mig mera som en ryskhora än en schalger-drottning.

Jag och japanen=)

När vi klev av tåget och gick mot torget så kom ännu ett uppdrag, plantera morötter någonstans på torget. Undra om det kommit några morötter eller om de kommun anställda tog det som ogräs. Snabbt där på kom nästa uppdrag, då jag skulle hoppa hopprep till nästa destination, som också var hemligt. Under vägen dit fick jag ett till uppdrag där jag skulle leta upp en mamma/pappa och berätta hur fantastiska mina barn är. Där hade jag turen att träffa på Roines kusins fru med barn, annars hade det uppdraget varit rätt så jobbigt. För det är väl inte så svenskt att skryta om sina barn…

Morötter planerade och dags att hoppa mot Kupolen

Nu hade vi kommit fram till vår destination, Kupolen. Efter någon timmes bad i det nästan 35 gradiga vattnet och med lite förfriskningar, duschade vi och åkte vidare hem till Tess. Där blev det pajbuffé och en hel del drinkar och kvällen avslutades senare på Harrys där vi dansade natten lång. Det var även där jag fick det sista uppdraget, att önska en låt till Camilla som fyller 20 år. Det är en sak vi gjorde när vi var ute varje helg runt 20-strecket. Det perfekta sättet att få speciella låtar spelade, det var alltid någon som fyllde år, konstigt nog=). Det var en jätterolig dag/kväll och natt och jag vill tacka alla åter igen för den möhippan!

Jag och världens finaste Jebbe

(Anledning till att texten och storleken kanske inte är som den brukar är att jag skrev detta i ett Word-dokument på flyget hem från Turkiet. Nu slipper ni fundera mera över det=). Tyvärr har jag inte så mycket bilder från denna dag, dessa är vad jag hittade på Facebook. Jag fick en fotobok från denna underbara dag på bröllopet, men det gick inte så bra att ta kort på kort...)