Idag var dagen som vi äntligen skulle få se mini igen, på det "riktiga" ultraljudet. Något vi såg fram emot sen veckor tillbaka. Att det är liv i magen är det ingen tvekan om, men det är alltid lite nervöst att gå dit och man vill bara höra att allt ser bra ut. Det fick vi också, en frisk liten mini Sevelin ligger tryckt i magen. Datumet blev flyttat ett par dagar och BF är nu 5 juli istället för 8 juli, skönt att få det flyttat i den riktningen iallafall. Så denna vecka blev inte mycket med, på lördag gå jag in i vecka 19 och denna vecka gick undan=).
Barnen fick följa med dit eftersom vi inte hade fått tag på någon barnvakt och inte heller hört att de inte fick det. Vi hade pratat med dom ordentligt om att man var tvungen att sitta still där inne och vara helt tyst. De var jätte duktiga och gjorde precis som vi hade sagt till dom. Hilma tittade på skärmen under hela tiden och var väldigt intresserad, Maja tittade hon med men förstod nog inte lika mycket. Problemet med det hela var personen som gjorde ultraljudet. Hon var väldigt kort, kollade det hon skulle kolla och inget extra. Om man nu har två barn som sitter och tittar spänt på skärmen kan man kanske åtminstone tycka att hon kunde stanna upp en enda gång och låta bilden vara "aktiv" så man fick se bebisen röra sig. Det tror jag Hilma hade uppskattat. Att se en stillbild på en bebiskropp är inte riktigt lika spännande. Hon frågade ingenting om barnen och varken hälsade eller tittade på dom. Det är ju skillnad om de hade stört henne och hennes arbete, men de satt som två ljus och var helt tysta under hela tiden. Jag vet inte om hon ville hem eller att hon gjorde som hon gjorde för att det var tredje barnet. Ett ultraljuds besök är alltid lika roligt och spännande hur många barn man än har. Så jag blev besviken på henne och det supersnabba besöket. Hon förstörde upplevelsen litegranna (eller ganska mkt).
Jag är glad att Mini mår bra och lyckan är fortfarande total över vårt tredje älskade barn!
Barnen fick följa med dit eftersom vi inte hade fått tag på någon barnvakt och inte heller hört att de inte fick det. Vi hade pratat med dom ordentligt om att man var tvungen att sitta still där inne och vara helt tyst. De var jätte duktiga och gjorde precis som vi hade sagt till dom. Hilma tittade på skärmen under hela tiden och var väldigt intresserad, Maja tittade hon med men förstod nog inte lika mycket. Problemet med det hela var personen som gjorde ultraljudet. Hon var väldigt kort, kollade det hon skulle kolla och inget extra. Om man nu har två barn som sitter och tittar spänt på skärmen kan man kanske åtminstone tycka att hon kunde stanna upp en enda gång och låta bilden vara "aktiv" så man fick se bebisen röra sig. Det tror jag Hilma hade uppskattat. Att se en stillbild på en bebiskropp är inte riktigt lika spännande. Hon frågade ingenting om barnen och varken hälsade eller tittade på dom. Det är ju skillnad om de hade stört henne och hennes arbete, men de satt som två ljus och var helt tysta under hela tiden. Jag vet inte om hon ville hem eller att hon gjorde som hon gjorde för att det var tredje barnet. Ett ultraljuds besök är alltid lika roligt och spännande hur många barn man än har. Så jag blev besviken på henne och det supersnabba besöket. Hon förstörde upplevelsen litegranna (eller ganska mkt).
Jag är glad att Mini mår bra och lyckan är fortfarande total över vårt tredje älskade barn!
1 kommentar:
Vad tråkigt att hon var sådär!! Var det S, om du vet? lite äldre? Jag vet inte om det bara är hon som gör ultraljud eller om de har fler nu. När jag gjorde ultraljud med Thexas så fick inte Thristan följa med in. Sen va hon jättekort och "snabb" mot mig med. Ingen mysig upplevelse.
Vad har ni för systemkamera nu? Jag köpte fel fjärrutlösare först, kanske funkar den till eran? Kram!
Skicka en kommentar